Tiden, tiden, tiden.... den räcker inte till.. har sagt det förrut och säger det igen....
Jag hinner inte så flitigt kommentera andra bloggar men läser dem fortfarande...
Hinner just nu inte uppdatera bloggen eller facebook lika ofta då jag inte hinner ta kort på det jag just nu håller på med i syrummet..
Hinner inte ringa mina vänner...
Hinner inte träffa mina vänner...
Min man och jag ses just nu när vi byter skift med barnen... Säger hej på morgonen när jag kommer hem från jobbet och han springer ut med hunden och sedan går jag och lägger mig... så fort barnen har somnat, tackar jag för mig ger min man en puss och går upp till sypasset... Eller så väcker han mig alldeles för tidigt på em för att kunna köra fort då han själv fått jobb under dagen(jobbar som golftränare)... Idag hade vi en härlig stund i kvällssolen hela familjen runt kvarteret med Trollungen i vagnen och Prinsessan cyklandes på hennes stora cykel.Tur att vi bägge är så förstående;)
Är så evigt tacksam för våra föräldrar som ställer upp så innerligt och hjälper oss med barnen och hunden då vi inte riktigt får ihop vardagen...
Att jag inte hinner träffa barnen lika mycket som när jag var föräldraledig... vilket har sin naturliga gång men ändå... bägge barnen stormtrivs på dagis!!
För ett tag sen bestämde jag i alla fall att när jag väl har barnen hemma och jag inte jobbar så ska jag inte jobba med busmumrik medans de är vakna, utan verkligen vara med dem... vilket ger mig lite mindre dåligt samvete...
Det här året och speciellt just nu så sliter jag verkligen, jag sliter rent ut sagt skiten ur mig... men jag gör det för att jag vill och för att jag vill förverkliga min dröm... Min dröm om att kunna driva något eget och ha en butik. Kanske just nu väldigt liten och på landet men ändå... det är en början och en dröm... Snart så är det verklighet!!
När jag tänker på det så ler jag!! Min alldeles egna butik med mitt alldeles egna klädesmärke för barn!! Det gör mig lycklig och det är just nu värt alla timmar jag sliter...
Men samtidigt så har jag alltid det där dåliga samvetet i bakhuvudet som pickar på uppmärksamhet. Tiden rinner iväg...
Men jag har gjort ett val och jag vill uppfylla min dröm!!!!
Känner igen mig i det du skriver. Det var det som chockade mig mest med att fa barn. Detta daliga samvete!
SvaraRaderaTrösten är att alla föräldrar känner sa och att barnen inte vill att du skall ha daligt samvete.
Lycka till med butiken!
Jag känner också igen mig i det du skriver. Dygnet har alldeles för få timmar. Det är så mycket som jag vill göra. Och hur jag än vänder och vrider på mig har jag alltid det där dåliga samvetet. Bara det blir färdigt så är det lugnt sen... tänker jag ofta. Men det blir aldrig lugnare. Min stora fasa är att jag ska känna att åren när barnen var små bara försvann i ett enda moln av stress. Att barnen ska känna att jag aldrig fanns där. Fy, vad deppigt det låter. Det är ju precis som du säger att man skapar själv sin egna tillvaro.
SvaraRaderaJag tycker det är otroligt spännande att du tänker öppna butik! Lycka till!
jag förstår PRECIS hur du känner - man har valt att göra det man tycker är roligast, då får orken/sömnen/det sociala stryka lite på foten liksom... Dina barn ser helt fantastiska ut i dina kläder där på lekplatsen! LYCKA TILL med din butik!!!
SvaraRadera